Hotel Knaust
© Text & Photo by Amazing Magazines
Vi har idag ett brett hotellutbud i Sverige, många med mycket god standard och ett antal som går under benämningen lyxhotell. Dessa ligger oftast strategiskt belägna i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, vilka har landets största turism och näringsliv, samt flest internationella anknytningar. Dock finns en handfull riktiga pärlor spridda över vårt avlånga land. Hotell med en gedigen historia i byggnader som uppförts under en intressant tid då Sverige såg annorlunda ut och industrialismens pampar omsatte stora kapital.
Ett av dessa guldkorn från en svunnen era är anrika Hotel Knaust i Sundsvall. Inspiring.se som alltid är på jakt efter spännande resmål åker givetvis dit för att känna hotellet på pulsen och ta reda på mera om fastighetens förflutna.
På plats träffar vi Ulrica Widmark-Norberg, hotellets direktör, som ger oss en guidad tur genom byggnaden och berättar anekdoter ur stadens historia. Hon introducerar oss också för hotellets försäljningschef, Anne Lindström, "hon kommer att ta hand om er under vistelsen och hjälpa till med vad som krävs inför fotograferingen". Tillsammans med Anne slår vi oss ner i hobbybaren och tar en gemensam kaffe samtidigt som hon presenterar en påläst beskrivning av hotellets innehållsrika historia. "Det är alltid lika roligt att få berätta om verksamheten och Knaust-fastigheten" säger hon och sträcker över ett kompendium med broschyr-material och fakta. När vi är klara följer hon med oss till receptionen och vi får våra rumsnycklar. "Säg bara till om det är något vi kan göra eller förbereda inför bildmaterialet" avslutar Anne innan hon önskar oss en trevlig kväll.
Uppe på rummet lutar jag mig tillbaka i en av de bekväma fåtöljerna och fördjupar mig i faktabladen om Sundsvall samtidigt som min kollega förbereder och skissar på bildmaterialets utformning. Här i vår svit finns också en mycket intressant och välskriven bok som heter Knaust från hotell till hotell. En varm rekommendation för dig som vill göra en rejäl djupdykning i historiearkivet.
I min läsning får jag lära att Sundsvall som stad grundades redan år 1621 och har en lång brokig historia kantad av både plundring och bränder. Men det är inte för än långt in på 1800-talet, då man går från fiskarsamhälle till sågverksmetropol, som fångar intresset för detta besök.
Det finns en kär gammal ramsa om just dessa trakter yttrad sommaren år 1873 av författaren Elias Sehlstedt - såg vid såg jag såg varthän jag såg.
Vi tar vid där Sundsvall omnämns som en kuststad som på den tiden var hjärtat utmed Bottenhavets många sågverksdistrikt. I takt med sågverksindustrins kraftiga expansion under 1800-talet blev Sundsvall en plats på kartan för både lycksökare och affärsmän. Under kommande sekel, med ett mer gynnsamt exportreglemente, samt ångkraftens intåg, kunde produktionen nå nya höjder och förutsättningarna blev bättre än någonsin. Mot slutet av 1800-talet fanns ett 40-tal ångdrivna sågverk uppförda i distriktet på en koncentrerad kustremsa omkring 3 mil. Detta gav mängder av arbetstillfällen och nya samhällen tog form. Med den ökade befolkningen kom också andra yrken och affärstillfällen till trakten och med den växande omsättningen blev distriktens sågverksägare, grosshandlare och bankmän oerhört välbärgade.
Dessa förmögenheter kom väl till pass då Sundsvall skulle återuppbyggas efter den stora branden år 1888. De framgångsrika och väl beresta affärsmännen hade goda kontakter världen över och rörde sig i de finaste kretsarna tillsammans med kungligheter och adel. Den nya stadsbilden som växte fram blev som förbytt. Där traditionella trähus en gång dominerat bukten upprättades ståtliga byggnader av internationella proportioner och man anlade parker, planteringar, alléer och en Esplanad.
Det är vid denna tidpunkt som historien om det mytomspunna Hotell Knaust tar sin början. Dess grundare Adolf Fredrik Knaust, född år 1853, kom till Sundsvall som ung med stora ambitioner. Han gifte sig år 1885 med Anna Charlotta Svenson och paret fick två söner, Oscar Fredrik född år 1886 och Nils Jacob född år 1887.
Adolf arbetade målinriktat, han som flera av sina släktingar, var en flitig entreprenör som tog vara på tillfällena. Efter ett antal år i hotell- och restaurangbranschen övertog han år 1887 Sundsvalls och Norrlands dåvarande största hotellverksamhet - Hotell Nord. Efter den ödesdigra stadsbranden, där också Hotell Nord med inventarier gick förlorad, såg han bristen på rum och temporära boenden och lät snabbt uppföra en provisorisk hotellbyggnad i trä. Paret investerade också i tre centralt belägna tomter i kvarteret Proserpina. Här lät Adolf göra verklighet av sina storslagna planer om ett glamouröst lyxhotell i vacker tysk renässans. Den 9 oktober år 1891 invigs hans påkostade verk ritat av arkitekten Sven Malm. Den överdådiga hotellbyggnaden, uppförd på granitsockel och tegelstomme, med en tidstypisk hörnentré och vacker paradbalkong, försågs med detaljerade stuckaturer och kraftiga ornamenteringar. Interiören blev storslagen för sin tid och mest omtalad är nog den berömda Knausttrappan. En utsvängd diagonaltrappa med vacker dekor av smidesjärn och vid carraramarmor som majestätiskt reser sig genom fastigheten via rikligt utsmyckade kupolrum.
Det imponerande trapphuset, som flitigt omnämnts i media och skrift, har till och med jämnställes med byggnadskonsten i forna Atén. "Det finns två nämnvärda trappor i den västerländska kulturens historia. Den ena är Propyléerna i det gamla Atén. Den andra är trapphuset i hotell Knaust i Sundsvall", skrev kulturhistorikern Gustaf Näsström.
Med en förstaklass service och ett exceptionellt utbud blev hotell Knaust en given plats att umgås för traktens välbärgade. Hit kom också långväga gäster och år 1897 besöker även kungen av Siam med sällskap hotellet för att avnjuta en delikat middag. Med 54 sorters punsch i lager blev det en hel del vilda fester vilka ofta slutade med krossat glas och porslin långt inpå småtimmarna. Ett nöje de nyrika gärna unnade sig för att dagen därpå ogenerat betala notan med ett knippe sedlar ur bröstfickan.
På hotell Knaust va ingenting omöjligt och förmodligen var det parets stora personliga engagemang i rörelsen som fick verksamheten att blomstra. Annas gedigna kunskap och erfarenhet från tidigare arbeten som bland annat servitris, kassörska och restauratris på ångaren Strömkarlen bidrog i allra högsta grad till kökets goda mathållning. Det sägs att en direktör vars planer på en stor fest fann lokalen för liten. Anna skall då, utan tvekan, ha svarat "Då river vi väggen".
Under hotellets glansdagar lät Adolf också uppföra ytterligare en fastighet på Kyrkogatan som kom att kallas Annexet. Fasaden gom gick i jugenddrag med stänk av nationalromantik var större än huvudfastigheten och innehöll både butikslokaler och hotellrum. Här bodde även familjen Knaust själva under ett par decennier.
År 1907 avlider källarmästaren Adolf Knaust och Anna driver verksamheten själv under två år innan hon får bistånd av sonen Oscar som återvänder hem efter avslutade studier. Han har då genomgått både skolor och praktik inom hotell och restaurang i så väl Tyskland som England och Frankrike. Nu redo att ta vid och förvalta sina föräldrars verk tillträder han chefspositionen med målet att driva familjerörelsen vidare i samma goda regi med ett visst nytänkande. Han inför bland annat ett strikt kontrollsystem med moderniserat kassaregister som försvårar all typ av fiffel och gråzoner.
Oscar är en charmerande person med stort socialt umgänge. Han florerar flitigt bland hotellgästerna och knyter personliga kontakter med flera storheter. Skådespelare och musiker som Adolf Jahr, Jussi Björling och Ernst Rolf är bara några av namnen han sågs till bords med långt in på småtimmarna. Det sägs att han med tiden blev så känd att det räckte med att adressera breven Oscar - Sverige för att posten skulle komma fram.
Tio år efter makens död avlider också Anna och Oscar tvingas driva rörelsen själv med hjälp av sin bror Nils. Tuffare tider till följd av första världskriget tvingar Oscar att satsa kapital i en ny verksamhetsbransch. Bilhandeln visar sig snart vara en ekonomisk katastrof och trots bistånd från brodern tvingas man lämna ifrån sig den berömda familjeklenoden. År 1921 bildas Hotel Knaust AB och den 4 augusti samma år blir Chokladfabrikören Zäta Hirschfeldt rörelsens nya ägare och flyttar sedermera in i familjen Knaust privata våning.
Oscar får emellertid fortsätta som anställd, men trots omfattande byggnationer i form av renoveringar och moderniseringar återhämtar sig aldrig hotellet i samma gemytliga familjeanda. Träpatronernas glada dagar har bleknat då myter och sägner tog form innanför dessa väggar och sällsamma vindar av magi svepte genom korridorer och trapphus.
Efter Oscars död år 1943 väljer ägaren och direktören Zäta Hirschfeldt att dra sig tillbaka och säljer verksamheten vidare. Under kommande år duggar förändringarna tätt i byggnaden och man försöker hitta nya lönsamma affärsidéer. Under Gunnar Wilöf styre införs bland annat levande dansbandsmusik och man öppnar Sveriges första roulette. År 1969 tar sonen Bo Wilöf över och blir samtidigt ägare till fastigheten. Han har precis som Oscar Knaust en gång i tiden vuxit upp med verksamheten. Som hotellets piccolo i unga år var det givet att Bo skulle fortsätta i faderns fotspår och även han fick skolas in i branschen och genomföra internationell praktik. Också Bo drev igenom en hel del förändringar och nytänkande. Bland annat satsade han på att locka konferensgester som en ny verksamhetsgren. Bo ville också göra sig kvitt hotellets rykte som en kapitalismens högborg, vilket han ansåg tillhörde gamla tider.
Under 1970-talet tar hotell- och restaurangbranschen en tvär vändning och det blir betydligt tuffare tider. I synnerhet när trenden nu lutar åt att vara så modern som möjligt i image och framtoning. I och med detta går en epok i graven och år 1978 läggs verksamheten ner och fastigheten förklaras som byggnadsminne.
Vad som sedan sker med den en gång så ståtliga byggnaden är ett mörkt kapitel i fastighetens historia. Åter igen har moderna tider tvingat till radikala förändringar och under kommande två decennier hinner fastigheten stå som värd för både kontorslokaler, butiksrörelser, lägenheter, studentbostäder och saluhall.
År 1999 övertar DEAB - Danielssons Entreprenad AB fastigheten som en del i sin nya satsning. Familjeföretaget, som grundades år 1950 av Bengt Danielsson, leds idag av sonen Jonas Danielsson tillsammans med systrarna Charlotte Danielsson och Anna-Lena Danielsson. Som ny VD ändrade Jonas bolagets inrikting till att fokusera på förvärv av projektfastigheter där Knaust-fastigheten i Sundsvall blev bolagets inledande projekt.
DEAB blev mycket nöjda då man kom i kontakt med VD Bicky Chakraborty, ägare och grundare av Elite Hotels of Sweden. En hängiven hotellentreprenör som visat stort engagemang och intresse i bevarandet och kulturarvet av Svenska byggnader. Koncernen har idag 32 hotell på 22 orter med omkring 1.400 heltidsanställda. År 2008 tilldelades Bicky Chakraborty Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj för att ha bidragit till att utveckla svenskt näringsliv.
I maj år 2001 tecknade DEAB ett femtonårigt avtal med Elite Hotels of Sweden och redan efter en månad påbörjades den omfattande byggnationen och restaureringen i att återskapa en hotellrörelse i Knaust-fastigheten. Ellextre Entreprenad AB kontrakterades och under drygt ett år pågick förvandlingen innan man åter igen kunde välkomna allmänheten i oktober år 2002.
Det extrema arbetet och stora noggrannheten från alla inblandade blev startskottet på vad jag personligen skulle nämna som Hotel Knaust 2.0. En beundransvärd insats och ett resultat jag önskar alla fick uppleva. Känslan är minst sagt slående när man kliver in genom entrén och blickar upp över den mytomspunna Knaust-trappan. Ett karismatiskt bygge som under många år kommer fortsätta fascinera hotellets besökare i sin nya restaurerade tappning.
Inspiring.se - © Text & Photo by Amazing Magazines
