Kleemann
© Text & Photo by Amazing Magazines
(Arkivmaterial - Del av reportage publicerat i magasinet Amazing Editions)
Det är alltid lika spännande att besöka olika tuningföretag, man vet aldrig vad som riktigt väntar och ofta blir man väldigt förvånad. Och visst kan jag säga att jag blev överraskad då jag svängde in på uppfarten till huvudkontoret i Farum strax utanför Köpenhamn.
Vid mitt senaste besök hos Kleemann för ungefär ett år sedan fanns här endast en liten och relativt anonym utställningshall, det som egentligen fanns då utöver en monteringshall och lager var bara en mindre entré innehållande en bil, två kompressorer och några fälgar. Något som då förvånade mig oerhört eftersom jag visste att största delen av Kleemanns kunder tillhör förmögna personligheter från bland annat mellanöstern. I och för sig pågick det samtidigt en större mässa i Paris, men jag blev ändå förvånad då jag jämförde anläggningen med konkurrenter såsom Brabus och Carlsson. Idag ser verksamheten annorlunda ut, att Kleemann är ett företag på frammarsch är utan tvekan. Här ligger nu en pampig utställningshall med plats för flera demobilar. Den mörka glasfasaden släpper in lagom med ljus och ger marmorgolvet en skinande lyster, innanför entrén möts man av en sober reception till höger och en skinande gul F1 bil till vänster. Här finns också en möbelgrupp där kunderna kan sitta och läsa samt ett antal glasmontrar innehållande kompressorer, fälgar och andra produkter.
Då vi anländer tidigt på morgonen inleder vi dagen med en frukost tillsammans med Kleemanns presschef Thomas Wulff, han ger oss en god inblick i företaget. Efter att ha prövat på alla delikatesser det Danska frukostbordet erbjuder är det hög tid för en guidad tur av ägorna. Thomas visar oss runt i byggnaden samtidigt som han berättar om företagets filosofi och om hur man arbetar. Nu förstår jag varför ett exklusivt shoowroom inte tillhört prioritet nummer ett för verksamheten. »Som kund hos oss skaffar kunden inte en bil för att synas«, berättar Thomas, »man skaffar sig en Kleemann Mercedes för att trivas«. »Som det ser ut idag«, fortsätter han, »har vi en ständigt återkommande kundkrets till vilka vi levererar bilar i stort sett över hela världen«. Jag nickar förstående samtidigt som jag står och studerar en monteringsfärdig kompressor. Själv är jag nog också ganska övertygad om att det inte finns några andra i branschen vilka kan eller har möjlighet att leverera kompressorkonverterade Mercedesbilar med samma kvalité och fingertoppskänsla som Kleemann. I förhållande till andra förädlingsföretag skulle man kunna säga att Kleemann ligger före i tiden. Kleemann har sedan långt tillbaka varit kända för sina respektingivande prestandavagnar. Att använda kompressorer till att nå en maximal effekt har varit företagets specialitet sedan starten 1995. En marknad som Kleemann ensamma dominerat under flera år, men som på senare tid blivit uppvaktad av flera konkurrenter i branschen då dessa nu inser vilken enorm potential kompressoraggregatet för med sig.
Ett bevis för hur effektivt en Kleemann kompressor kompletterar Mercedes sortiment är det världsrekord som sattes i februari år 2003 nere på den Italienska rundbanan Nardo. Här skrev rundbanemästaren Jason Watts ytterligare ett nytt världsrekord för Kleemanns räkning, den här gången bakom ratten i en ML55K under kategorin ”världens snabbaste SUV”. Imponerande 282km/h kunde då klockas, en riktigt bra hastighet om man ser till det tidigare rekordet på 266km/h vilket Porsche presterade med deras Cayenne Turbo. Siffrorna gör sig dessutom extra imponerande om man ställer de i förhållande till bilens vikt och karossutforming, en ML55K väger i alla fall 2.400kg. Motorn i rekordbilen är en kompressorkonverterad 5,5 liters V8 på 607hk. Bilen accelererar 0-100km/h på 4,9 sekunder och 0-200 på 18,9 sekunder. Men snabbast av Kleemanns byggen är ändå den E55K som för två år sedan slog världsrekordet i klassen ”snabbaste fyradörrar” med häpnadsväckande 338km/h i toppfart.
Att förse sin Mercedes med en Kleemann-kompressor har flera intressanta fördelar. Inte nog med att bilen ökar dramatiskt i effekt, den bjuder också på en mjuk och jämnare körning. Med kompressorkonvertering slipper man en stressad och ryckig motorkaraktär, samt att du låter motorn i övrig vara relativt orörd. Dessutom behåller motorn sin ursprungliga bränsleförbrukning då kompressorn inte alltid är verksam. Men vad är egentligen en kompressor och hur fungerar den? En kompressor kan enkelt förklaras enligt följande, ”aggregatet”, som i teorin kan jämföras med en ”turbo”, pressar med stor kraft in luft och bränsleblandning in i cylindern (mycket kraftigare och effektivare än vad motorn skulle klara av under normala atmosfäriska förhållanden). Ju mer bränsle och luft som kan komprimeras i en cylinder, desto kraftigare explosion kan uppnås. Den största skillnaden är främst att kompressorn arbetar/drivs via rem på direkt utgående axel och saknar därför helt turbons fördröjning. Fördröjningsprocessen i en turbo är någonting som uppstår då ”aggregatet” behöver en kraftig avgasström för att jobba, en procedur som vanligtvis kallas ”bygga upp laddtryck” (turboaggregatet drivs via utgående avgasströmmar).
Precis som sina konkurrenter har Kleemann ett brett utbud av förädlingsmöjligheter till de flesta nyare Mercedes-Benz, inklusive marknadens allra senaste modeller. Förutom den rent tekniska biten som kompressorer och avgassystem levererar Kleemann också kompletta helhetslösningar innehållande aerodynamiska förbättringar, stötdämpare, bromsar, däck samt rent kosmetika som inredning och fälgar. Efter att ha tagit del av hela anläggningen och produktionen på nära håll tycker Thomas att det är dags för en provtur. På gården står ett antal bilar parkerade, en del helt nya i väntan på operation, andra otåliga att bli levererade till sina förväntansfulla ägare. Men speciellt två av bilarna fångar mitt intresse lite extra. Den ena är den beryktade E55:an ”the world record car” och den andra en elegant E55K3, det senaste tillskottet i Kleemann familjen. En bil vilken bygger på en vidareutveckling av den senaste modellen av E55 AMG. Efter att ha känt och klämt lite på världsrekordhållaren som tyvärr inte går att provköra då den är utrustad med styrreglage anpassade för Jason Watts, föll turen på den silverfärgade K3:an intill. Bekvämt tillbakalutad bakom ratten och med Thomas i passagerarstolen, ivrig över att få demonstrera bilens enorma prestanda, rullar vi sakta ut från parkeringen på vår resa mot Köpenhamn. Bara ljudet får mig att le som ett barn och jag blir tvungen att göra ett kvickt stopp intill vägkanten för att få lyssna till tonerna utifrån. Jag hoppar ut ur bilen och ställer mig bakom de blankpolerade avgasrören samtidigt som Thomas sträcker sig ner och gasar med handen. Mullret från den minst sagt ”onda” motorn ger mig gåshud över hela kroppen och det skulle till och med kunna jämföras med ljudet från en sportbåt. När jag åter sjunker ner bakom ratten ser jag på Thomas leende att detta förmodligen är ett vanligt beteende bland entusiastiska motorjournalister. Redan framme vid motorvägspåfarten i riktning mot Köpenhamn kom svaret på varför man inte stressat med en exklusiv utställningshall. När en 5,5 liters kompressormatad V8, eller rättare sagt 610 hästkrafter gör ”kickdown” finns det inte mycket att orda om. Med en enorm kraft trycks jag bakåt i sätet då motorns 835Nm greppar tag i asfalten och slungar oss ut på motorvägen. Jag tittar lite försiktigt på Thomas för att känna av läget men han verkar inte bry sig det minsta om att resan bär iväg långt över de tillåtna hastighetsgränserna. Tvärtom, hans oförskämt barnsliga leende avslöjar att hans passion för dessa byggen för med sig ett minst lika tvångsmässigt högerfotsbeteende. Inne i kupén är miljön som hos de flesta moderna Mercedes bilarna, en avslappnad och bekväm atmosfär utan någonting att anmärka på. Det enda är att hastighetsmätaren är graderad något högre samt att nålen givetvis rör sig betydligt snabbare. Men trots att bilen kan prestera en toppfart på långt över 300km/h har företaget valt att där sätta en elektronisk fartspärr. Med foten på bromsen gör sig de gigantiska bromsarna påminda och det skenande godståget hejdar sin framfart med sådan kraft att det känns som om man skulle få blåmärken tvärs över bröstet. »Som jag nämnde tidigare«, säger Thomas då han hänger i bältet, »är bilen bestyckad med sexkolvsok och 395mm ventilerade skivor fram, samt fyrkolvsok och 342mm skivor bak«. Innan ljussignalen hinner slå om till grönt igen sträcker han sig över panelen och kopplar ur antispinnkontrollen och jag förstår att det är dags för en 0-100 demonstration. I papperna står det att den här pjäsen ska klara uppgiften på bara 4 sekunder men som det ser ut nu lär det dröja betydligt längre. Samtidigt som den skenande motorn vrålar ut sin ursinniga kraft börjar hela ekipaget gå på tvären och i backspeglarna syns bara ett växande vitt rökmoln. Det enda som händer är att det rycker till lite då och då när automatlådan växlar upp och efter ungefär 50-60 meter lyckas de breda bakdäcken greppa tag om asfalten. Nej, den här bilen gör sig faktiskt bäst på motorvägen och i höga hastigheter, med antispinnknappen intryckt. Nästan att jag känner mig en smula generad då jag tänker tillbaka på hur jag ifrågasatte anläggningen vid mitt tidigare besök. Om jag upplevt det här tidigare hade jag aldrig någonsin ens tänkt tanken. Det är ju solklart, produkterna säljer sig själva, här behövs ingen utställningshall över huvudtaget. Det ända man behöver är en kort åktur och affären är så gott som i hamn, förutsatt att man har råd att spendera omkring 700.000 kronor förstås.
Inspiring.se - © Text & Photo by Amazing Magazines
